Idag när vi kom hem från en lång shoppingrunda så visade det sig att en plåtbit längst ut på kanten vid taknocken nästan hade blåst bort. Den hängde och dängde i stormbyarna så det var helt klart ett akut läge som måste åtgärdas ögonaböj!
Som tur var hade vår granne lämpliga takplåtsskruvar som vi fick låna så det var bara att morska upp sig och försöka ignorera höjdrädslorna och klättra upp och ta en titt. Jag stod länge på stegen innan jag vågade ta klivet upp på taket. Väl där så kändes det relativt tryggt ändå så det gick bra att dra i några skruvar, det kändes som att de tog bra fäste. Den där plåten hade bara suttit fast med EN (!) "nubbspik" så det var inte så konstigt att den lossnade. Nu ska det iaf sitta rejält. Och vilken lättnad jag upplevde efter den succéartade insatsen, riktigt härligt!
 |
| Markus försöker se avslappnad ut på taket... |
 |
| ...men väldigt höjdrädd är han! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar